Man måste tillåta sig att fantisera lite också. Detta är den absoluta övertygelsen som jag och min dotter har när vi umgås. Vi berättar historier hela tiden och den ena är knasigare än den andra. Väldigt ofta handlar det om att någonting är tvärtemot hur det brukar vara. Ni vet, en värld där barn bestämmer och vuxna gör som de blir tillsagda. En värld där man ger pengar till en ATM istället för att ta ut dem. Såna saker.

Sen senaste i räkningen av knas-världar som vi kommit upp med ska jag berätta om nu. Den tar nästan priset i konstighet. Detta är nämligen en värld där älgar är något som sitter på och skyddar hjulen på en bil. Fälgar däremot, ja det är ett djur som rullar runt i skogen. Dessa båda, ska sägas, ser precis ut som i vår helt vanliga värld. De har bara lite andra funktioner och egenskaper, särskilt fälgarna. Det är just fälgar vi ska fokusera på idag.

Miriam och Camilla gick i skogen där de brukade vandra. Ofta gick de bara dit för att höra tystnaden eller titta på fåglar. Ibland bara för att finnas till lite extra. Idag fanns ett tydligare mål med promenaden; de skulle nämligen leta efter de fälgar de hört fanns i området. Det var lite läskigt, det tyckte särskilt Camilla som mer var en stadsmänniska. Hon hade nog aldrig sett fälgar förutom på zoo förut. Nu gillade hon inte varken djurparker eller naturprogram på teve. Det var således extremt längesen hon ens sett fälgar på bild. Kanske skulle hon bli skräckslagen.

Fälgar är inte särskilt stora – ungefär mellan 40-60 centimeter i navhöjd – men de är snabba så det förslår. Javisst, de kan rulla genom precis vilken skogsterräng som helst utan att man hör ett knyst. Plötsligt rullar en fälg rakt in i vaden på en och det kan göra ont i flera dagar om man har otur.

• ”Det vill vi inte vara med om” försäkrade Miriam sin vän. ”Håll utkik efter fälgarna nu så går vi vidare fram till sänkan”

Det var inte så att Camilla var skräckslagen. Inte alls, hon hade minsann gått i skogen förut. Det var bara det att hon aldrig hade gett sig iväg i jakt på fälgar. Hon hade aldrig gett sig iväg på jakt efter något annat än sig själv förut. Detta var lite skrämmande, var hon tvungen att erkänna.

De båda vännerna kom fram till sänkan och såg ner. Där, längst nere bland mossorna, rullade en familj med fälgar omkring långsamt. De hade förmodligen inte upptäckt sina besökare ännu eftersom ingen av fälgarna hastat iväg ännu.